|
|
Så var det åter dags för Smålandsrundan.
Den här gången hemma hos Dennis. Som alltid inför en bilträff
får man gå upp före tuppen. Det tar ju några timmar att köra,
även om det bara var 30-40 mil enkel resa. För min del är det
inga problem att köra tre-fyra timmar. Man kör ju R17! Det är
betydligt värre att komma upp på morgonen.
Eftersom det var lite
kallare så här tidigt, så visade sig ett problem, som jag inte
upptäckt efter monteringen av min R15 / R17 cab. Jag hade ingen defroster,
eller rättare sagt, jag hade ingen frisk luft alls. När vi lackade
bilen, stängde jag luftintaget för att inte få in färgdamm
den vägen, Sen tänkte jag inte mer på det.
Vid kontroll
visade det sig att reglaget på panelen inte hade någon kontakt med
verkligheten, så spjället var alltid stängt. Sen hade jag kört
två somrar utan att märka det. Förra sommaren körde jag öppet
hela tiden, eftersom jag inte hade mycket annat att välja på. I år
har ju vädret varit kanonfint, och då behöver man knappast
defrostern.
Iallafall nu var det lite sent påtänkt att fixa
problemet, så det var bara att beväpna sig med några
pappersrullar och köra.
En annan sak som inte heller blivit testad var hur tät suffletten var.
Det gick ju inte att testa med naturligt regn, och det hade gått bra att
tvätta den. även om jag inte varit så drastisk som Janne föreslog:
- Kör in den i biltvätten, så får du reda på om den är
tät! Nåja, det visade sig att mina talanger som sadelmakare inte är
så dåliga.
Det trycks in några droppar då och då, om man kör i svensk
maxfart och däröver. Eftersom jag har dubbla tätningar över
rutan, så räcker det nog att jag gör någon dränering
mellan dessa. Men det och mycket annat ska göras nån gång när
jag får tid.
En stor skara Renault frälsta samlades i Mönsterås. Det
hade till och med kommit några R15 / R17 entusiaster från Tyskland,
Ralph, ordförande i tyska R15 / R17 klubben, i sin superrenoverade R17 TL
och Anja med sällskap i sin R15.
Totalt kom det 4 st R15 och 5 st R17
samt lite diverse andra Renaulter, och en 50-tals Ford. I bilhallen, som vi
startade från, kunde man beskåda och provsitta en TWINGO och en 19
cab, som jag granskade extra noga, för att se hur man egentligen skulle ha
gjort.
Efter en förmiddagsfika så var det dags för den
kombinerade strapats- och frågerundan. Nytt för i år var att vi
skulle navigera efter karta som var kompletterad med en lapp med noter. En av
uppgifterna var att vi skulle leta efter bokstäver längs vägen
och ute i naturen, vilket inte tillhörde det lättaste. Efter att ha
letat efter den första bokstaven i en kvart så gav åtminstone
jag upp. Efter det tog vi bara de bokstäver som vi såg från
bilen när vi körde förbi. Trots det lyckades vi rätt bra med
att bilda de ord som eftersöktes.
Navigeringen gick det lite si och så
med. Vi tyckte det gick jättebra och det tyckte nog Arne också för
han hängde på. Allt stämde, vi passerade järnvägen som
vi skulle, och allt tydde på att vi var på rätt väg. ända
tills vi kom till ett T-kors som var en fyrvägskorsning på kartan.
När vi sedan körde tillbaka visade det sig att vi kört närmare
en halv mil, på fel håll. Förutom den lilla missen så
gick det rätt bra.
Vi hittade till och med en genväg, som Dennis
inte hade tänkt på. Visserligen missade vi nog ett antal bokstäver,
men det är ju bara på skoj, eller?!
På vägen var inlagt ett antal praktiska kontroller. Vi skulle,
från sittande i bilen, lossa bältet, springa 10 meter, hälla i
oss ett glas saft, tillbaka in i bilen och på med bältet, på
tid. Till två av manöverkontrollerna hade jag fördel av mitt
bilval. På den ena gällde det att backa genom en manövergård
och jag hade utmärkt sikt bakåt, så det gick ganska hyfsat. Den
andra fördelen hade jag när vi skulle köra över ett antal
papptallrikar med höger bakhjul. Med hjälp av automatlådan kunde
jag praktiskt taget sitta i högerstolen och köra, men som Dennis sa: -
Han sitter ju i bilen och han har inte tagit hjälp av någon utifrån.
Vid rasten hemma hos Dennis, hemma och hemma, det är egentligen hemma hos Marie, blev
vi bjudna på hemlagade våfflor, gott, gottigottgott.
Samtidigt kunde man passa på och titta lite i uthusen, där
Dennis hade en hel del intressanta objekt på gång.
I anslutning
till rasten fanns två övningar med lånebilar. I den första
skulle vi köra en fyra med förbundna ögon, och co-drivern skulle
dirigera utifrån. Att det ska vara så svårt att veta vad "lite
höger" betyder, men när man sitter där, är det minsann
inte så lätt.
På den andra övningen skulle vi spela
bil-polo. En körde och den andre hängde ut genom högerdörren
och slog på en gummiboll med en hockeyklubba. Det hela gick ut på
att vi skulle få bollen från utgångspunkten, ut till en tunna,
runda den och tillbaka igen. Tillfälligt bildade jag lag med Mats, som
visade att han kunde köra tolva också, inte bara fyror och SJ-lok.
Åtminstone ända tills han skulle backa. Då fick jag krypa
in och hjälpa honom. Varför skulle vi backa då? Jo, jag missade
bollen, och Mats tyckte att det gick fortare att köra runt tunnan och ta
bollen på tillbakavägen. När jag väl fått korn på
bollen hade vi blivit av med tunnan. Var 17 blev den av, jo han hade tagit till
svängen lite snålt, och tunnan hade fastnat UNDER bilen.
Annars
bjöd den här övningen på de mest olika stilar. Vi var inte
snabbast, men roligt var det.
Efter det var det dags att fortsätta på rundan, som kortades en aning på
grund av tidsbrist. Den sista övningen var den obligatoriska slalomkörningen.
Jag måste säga att jag har aldrig sett en närmare 30 år
gammal Caravelle köras på det sättet förut. Det gick mer på
tvären än på längden, men fort gick det!
Han körde
på en av de snabbaste tiderna, och med tanke på den ringa effekten är
det en prestation.
Janne var en av de snabbaste med sin 17TS. Han gjorde även
ett extra försök i sin nya 11 Turbo, men den gick precis lika fort.
Snabbast av alla körde dock min bror, och det är inte dåligt
med en 17TL, om man tänker på att en Clio 16V också var med och
gjorde sitt bästa. Det var helt klart att de senaste ändringarna på
hjulupphängningarna hade gjort susen.
På kvällen grillade vi och hade det mysigt. Tyvärr hade
Mats fått problem med laddningen på sin fyra så det blev inget
disco i år. Han envisas med att bygga om sina fyror till likströmsgenerator,
för att det är så pålitligt.
Framemot natten trevade
vi oss tillbaka till tält och stugor. Det kan vara otroligt mörkt i Smålandsskogarna.
Dagen efter försökte vi få ordning på Mats fyra.
Efter
mycket funderande om hur laddningsreläet till en likströmmare skall
funka, visade det sig att det var kolen som var helt utslitna. Det kan ha sina
nackdelar att ha femtielva högtalare, och extra kupévärmare
(slutsteg på okänt antal Watt).
Tillfälligt kunde Mats fixa
det genom att lägga i några träbitar. Dessa gjorde att kolen räckte
ända fram. Det blev träkol i generatorn, kan man säga. Som tur
var hade Dennis grejor att fixa det mer permanent med.
Som vanligt var prisbordet fyllt till brädden med bilgrejor och annat.
Efter en del eftersnack var det dags att kör hemåt efter ännu en
lyckad Smålandsrunda.
Tack till Dennis, Hasse och alla de andra!
/Magnus Bjelk
|
Smålandsrundan 94
